Idag har dagen varit helt underbar. Träffade mina farföräldrar för en mysig lunch på en ny restaurang i centrum. Aldrig prövat den förut men tyckte det var en restaurang värd att besöka igen, trevlig personal, mysig lokal och oerhört god och nyttig mat!
När vi kom hem så släppte vi ut huliganerna på gräsmattan och jisses vad de busade. Snön har ju SÅ KLART ( ='( ) smält men bus bland höstlöven blev det ändå. Alldeles knäpptysta och en hel del hoppande i luften; akrobater är dom båda två och de nuddade knappt varandra trots att de lekte med varandra. Tycker det är så intressant att bara studera och se interaktionen emellan dessa två töser, två helt olika raser, väldigt stor storleksskillnad på dem men också att de leker så fint, även fast Nea väger typ 12 kg med och är 25 cm högre så är leken på Aylens villkor. Inga "push-overs" eller tjafs, bara ren glädje.
Att köpa två tikar, med ganska liten års skillnad, kan vara på både gott och ont. Ännu har det bara varit gott, men samtidigt har också interaktionen mellan dem varit oerhört tydlig, både för mig som ändå inte är "expert" men också för andra som är waaaay more erfarna än jag.
Jag tror dock det hade varit en avsevärt stor skillnad på förhållandet om det hade varit Aylen som bodde här först.
Hundvärlden är något jag inte valt att ta del av, utan jag blev född och uppfostrad i denna värld. Och för det hyser jag stor tacksamhet för, för de människor som saknar hund/katt tycker jag nästan synd om. Vilken glädje, ovillkorlig kärlek och sällskap de går miste om!
Just nu tycker Nea de är lägligt att kasta runt de stora tjocka hundbenen de fått - Helt galen är hon med dessa men roligt har hon; jag hoppas bara TVn överlever!!
Nea fäller som en galning och ja, för första gången detta året drar jag fram borstarna - På riktigt. Så skönt, jag fick en fluffig tös som inte kräver mycket hårvård. Nea har en sådan bra, enkel och välskött päls som är ganska "själv-försörjande". Borstarna kommer endast fram när fällningen startar och ibland på vissa utställningar (om hon fällt om man ska försöka fluffa till det lilla som finns..), annars ligger borstarna mest stilla och samlar damm. Trodde jag skulle behöva borsta mycket mer, så det blev en heeel del köpande av borstar av alla dess slag när vi köpte Nea. Men har bara använt två; kardan och furrminatorn! Wondertools!
De som sett henne och så utbrister de "Åh, så len och fin hon är; nyborstad?" - "Nepp, inte borstad på ett braaaa tag". Men hon har ju en relativt kort fluff-päls, men den är himlans tjock, vilket för att pälsen står rakt ut vilket gör att tovor inte bildar och sedan har hon en len och mjuk päls. Aylen har, å andra sidan, kräver liiite mer; för hon har så "stel", men len, päls som gör att de lägger sig platt-pannkaka om man inte rör till lite i soppan, speciellt efter dusch eller regn.
Undrar om alla har så enkelt med sina eurasier?
Ikväll har vi haft en hel del raketer som skjutits upp lite överallt i området för att fira syrianska (reserverar för felstavning) laget som nu fått sin poäng som krävdes för att komma in i allsvenskan. Hundarna, då? Ja, dom har legat och sovit genom det hela, mindre kunde de knappast ha brytt sig. Ni förstår inte hur skönt det är, eftersom jag, själv, är oerhört raketrädd är det skönt för mig att veta att hundarna inte är det, sedan har jag levt med en raketrädd hund, och ni ska veta att DET var inte trevligt överhuvudtaget. Det var hemskt! Hon led verkligen av det på alla sätt hon kunde dock var de bättre inomhus, men utomhus, ja, om du ens fick ut henne, var det hemskt! Det värsta är ju också att man startar flera veckor, om inte månader innan (och fortsätter efter) nyårsafton. Flera månaders lidande för något som varar i två sekunder....
Nu lockar "Kick-ass", lite cola och goda chips tillsammans med fästmannen. Sedan börjar en ny vecka...
Waywens
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar