Så många frågor, men så få svar...

Hej!


Nu sitter jag här igen och skriver. Det tar ett tag mellan gångerna, ursäkta, men ska försöka bli bättre på det! *lovar*

Fått härliga, goa och förstående kommentarer på inlägget gällande Aylen och tackar alla så mycket! Hon är en oerhört stor del av mitt liv, precis som mina andra 2 lurvetussar, och hon har gjort mycket gott för denna lilla familj. Hon har en livsglädje som få upplever och man måste ta till vara på det!

Aylen tycker förresten män som bär på julgranar, som passerat utgångsdatumet för längesedan, insvepta i stora svara soppsäckar är något man ska skälla ut - För de kanske äter upp en?


På sista tiden har det varit mycket avel, bl.a. i de flesta diskussioner som varit på sistone. I varje ras finns det alltid, och kommer nog alltid vara så, olika attityder, synsätt och perspektiv på sin "egna" ras. Varje person har sin egen utopi av "sin" ras och varje uppfödare strävar efter denna perfektion. Men att dra ner andra i sitt eget fall, eller att förstöra avel för andra eller utsätta folk för hot, mobbning eller annat liknande skit är lågt. Väldigt lågt.

Mobbning i hundvärlden. Nog de vanligaste som finns men också det som tystas fort. Det finns, överallt, oavsett om de gäller hundar, katter, barn, hästar, vuxna, jobb, samhällen - You name it! och det är inte okay. Det är ALDRIG okay att säga någon annan är "dum i huvudet" - "Korkad" - "Förstör" - PERSONANGREPP - eller annat på verbalt sätt anses vara förnedrande, eller göra något emot personen psykiskt/fysiskt negativt eller på annat sätt förnedra genom exempelvis utfrysning.

Jag tar detta på stort allvar och anser att fler personer borde göra det, speciellt personer som har ansvaret i klubben, på jobbet, i skolan eller vad de nu kan tänkas vara. Om man upplever mobbning bör man först och främst gå genom "ledningen" och känner man inget förtroende för dessa, så bör man gå ett steg längre; antingen genom anmälan hos polis eller liknande.

Jag kommer och skulle aldrig tveka att anmäla om jag upplever detta. Man måste sätta ner foten någon gång och inte tåla hur mycket skit som helst.

Upplever att fler uppfödare (inte bara uppfödare, hundägare överhuvudtaget) får stå ut med mer skit än nödvändigt. Och det är inte okej, någonstans. Upplever att vissa, specifika uppfödare, vars syfte är egentligen ganska odefinierat, bara måste ha någon att hacka på. Någon att utsätta för mer negativ skit, för att dom själva ska må bra. Sjuk tanke, men inte långt ifrån sanningen, tyvärr.
Detta förstör för rasen. För personen och för hela idealet med "avel" överhuvudtaget. Har folk fortfarande glömt bort att samarbete behövs?

Bara för att DU har ett "ideal" eller en "utopi" behöver inte alla andra följa det. För alla har sin egen tanke kring det hela och där du ser olycka, ser den andra lycka. Där du finner, med din skeptiska syn, skit, finner den andre glädje. Men ser man inte från andra ögon, så fastnar man i sin bubbla.

Think outside the box...

Det är nog det som egentligen saknas. Inte (bara) att man är arg, sur eller inte tycker om någon, utan man förstår inte varandra, varandras tankar och varför den andre gör SÅ där när du hade helt klart gjort så. Men det handlar om att lära sig från varandra. Varje människa har oftast en tanke bakom sitt handlande - Vet du om den tanken?


Jag är långt ifrån felfri. Jag är milslångt ifrån perfekt. Jag är bara mänsklig och gör saker, precis som du, du, och du där ute, som jag ångrar. Gör saker jag aldrig skulle ångra och gör saker som kanske inte var de smartaste.

Man LÄR så länge man Lever

Heter det inte så?
I så fall har jag mycket, mycket kvar att lära. Mycket att tänka på och mycket information att samla på. Jag har starka åsikter och jag tycker mycket, precis som resten av världen då, men jag kräver inte att folk ska tycka som jag, men jag ifrågasätter och undrar, då jag gärna vill förstå den andre personens tanke. Men accepterar andras beslut, för mig får folk göra precis som de vill; förutom de självklara så klart. Vem är jag att bestämma hur folk ska göra?
Visst hade jag ÖNSKAT att folk inte: krigar, avlar på ett visst sätt, uttrycker sig på ett annat, snackar skit, dricker kaffe, äter oliver, målar väggar rosa, eller annat som jag inte gillar, men inte sjutton går jag på med personangrepp emot personer som t.ex. dricker kaffe (mamma och brushan, passa er ^^). Jag kan inte ändra världen, jag försöker inte heller. Jag uttrycker mina åsikter och tycker en massa (skit *fniss*), men kräver inte att någon ska lyssna! =))

Vill du inte läsa, eller gillar du inte det som skrivs, nehep, tråkigt för dig då - Vänligen tryck på krysset i hörnet så slipper du mig! ^^

Att snacka skit bakom andra folks ryggar säger nog mer om personerna som spyr ut skit, än vad de gör om personen/-erna de snackar om.

Jag är väldigt öppen med detta då jag tycker att det är ett viktigt ämne som sällan diskuteras. Det blir oftast pajkastning och slutar alltid i olycka. Folk blir sårade. Folk mår dåligt. Vet till och med personer som bytt bort sin älskade ras, till någon annan, på grund av illasinnade personer. Eller bytt jobb, skola, livstil eller annat för att andra, illasinnade, kanske till och med trångsynta personer inte kan låta andra vara. Är det så det ska vara? Att man ska må så pass dåligt att man måste lämna en hel ras (jobb, skola, livstil, familj eller liknande) på grund av andras folks trångsynthet??
Säg mig, vad löser det? Vad löser det att man går på andra? Oftast är det yngre/nya personer som drabbas, av äldre, mer (förhoppningsvis) kunniga personer som varit i rasen(på jobbet/i skolan fler år, går och snackar skit, går på med personangrepp och är allmänt otrevlig... Är det så vi ska ha det? Är det så vi ska uppleva "kunniga" uppfödare/medarbetare/vuxna/chefer etc.? Är det så vi ska bli behandlade för att vi inte gör val som dom kanske gjort? Är det så man beter sig emot folk?

I vilken värld har ni vuxit upp i? Eller vilken värld har jag missat, om jag är den enda som tänker så här?

Eftersom jag själv är ung, vet jag precis, och pratar ju även oftast med yngre personer som upplever samma sak. Väldigt tråkigt...
Hur ska Vi lära oss något, om vi inte 1. får begå våra egna misstag? 2. inte får någon vettig vägledning (innefattar inte; peronangrepp, tvång, psykiskt eller fysisk mobbning eller annan förnedring eller hot)? 3. inte får utvecklas som personer själva? 4. får hitta vår egen "nisch" inom rasen/jobbet/skolan/livstilen, ifred? 5. Se världen från andra ögon, än dina egna?

Hur vet du hur folk tänker? Hur vet du var man varit? Hur vet du vad man bär med sig? Hur är det möjligt att påstå att du vet mer om personen, än personen själv? Hur kan man ens våga behandla människor hur som helst - Speciellt när man kan få fängelse för de....

Rom byggdes inte på en dag, och heller försvinner inte mobbningen över en natt. En kan inte göra allt men alla kan göra något.

Juridik. Bästa (längsta) kursen någonsin, och det bor nog en liten advokat i mig. Funderar på om jag kanske skulle helt byta inriktning helt och bli jurist? 5 års utbildning... tungt men nog förjävla intressant!


Så ung och så mycket frågor...

Waywens