När cardigan bestämdes som nästa ras att ha i detta hushåll var förväntningarna minst sagt HÖGA! Vi skulle göra det, det, det, det, det, och DET med hunden - För nu fick jag en träningskompanjon och självklart var det ett krav att; hunden ska vara alert, ha viljan att träna och visa stort engagemang i både mig och träningen. Detta var också den första renrasiga träningshunden jag skulle få, alltså en hund vars möjligheter var gigantiska i jämförelse med mina andra hundar...
Sen kom Aylen. Oh, boy, gissa om jag fick äta upp mina ord - gånger tio! Jag fick ALLT jag önskade mig....plus 10 miljoner saker till. Hon är skärpt, alert, krävande, energisk, engagerad, galen, korkad och smart på samma gång, på tå och alltid redo. Hon var den perfekta hunden för en person som kanske vill vinna allt i lydnad, agility, spår, sök, freestyle - you name it she's SO versatile!! Hon är en sådan där hund alla instruktörer där ute vill ha, men kanske aldrig får. Hon har glimten i ögat - konstant - och ja, gör allt för mig, precis allt. Och hon är en riktig latmask också - hur nu det går ihop....
Adam föll direkt för denna energiska dam , and I don't blame him, han var ju tillsammans med den mest energiska personen i världen - Mig. Han dyrkade henne och hon honom. Det var pang bom kärlek. För mig tog de längre tid - Mycket längre tid. Jag och hon är lika, hon är jag, fast hund och jag är hon fast människa. Lite läskigt faktiskt - Eller ganska så mycket!! Jag fick en EXAKT kopia av mig själv. Lika egensinniga, energiska, sociala, glada och ivriga..
Detta gav mig en möjlighet att forma och skapa något jag själv ville, men först skulle jag komma underfund med hur HON, den där kopian av mig, fungerade. Det som gör henne till den ultimata träningshunden är hennes kärlek för både godis, rösten, gos, bus och leksaker fungerar utmärkt hon värderar allt lika så länge jag är glad är svansen på topp viftandes och viljan om att göra mer i ögonen!!
Vart efter tiden gick blev jag och Aylen tajtare och tajtare och vi skapade ett sorts kompanjonsledarskaps relation. Hon kräver en del från sin ägare har jag märkt och en respektfull men ödmjuk ledare är A och O för henne. Promenaderna blev dock av ett litet helvete oftast, då hon inte bara älskade mig utan alla andra människor där ute i världen! hahaha, och få hennes fokus var inte lätt tills klickern kom. Då fick jag helt plötsligt en hund jag nästan snubblade över, för hon skulle gå så nära som möjligt för att komma så nära mig och godiset som möjligt. Haha, hon är otrolig.
Hon spelar lätt på sin charm och utseende och det finns inte en enda person som passerat vår ytterdörr och som inte gjort som hon velat. Gäller även oss...tyvärr (dock ingen vi talar högt om *fniss*). Hon kan få vem som helst på fall, och det vet hon och hon lyckas - Varje j*vla gång!! Så hon är otroligt smart och utnyttjar allt till sin egen fördel och gissa om vi skrattat åt både henne och oss själva. Hon förgyller vår vardag, konstant och även om alla inte kommer ihåg hennes namn kommer de ABSOLUT ihåg hennes charm och personlighet.
Varför jag ägnar detta blogginlägg till Aylen är för att idag hände något.
Vi tog en promenad med våra vänner Josefine och hennes goa Svenska Lapphund Doris. Aylen sprang lös mesta tiden och hade super skoj och vi tränade en hel del lydnad och det bara klickade mellan oss. Jag har alltid vetat att hon och jag ska bo på lydnadsbanorna men har alltid varit för nervös, men nu insåg jag att de spelar ingen roll för Aylen gör alltid sitt bästa och jag är skyldig henne att göra detsamma, för så mycket som jag fått från henne och så mycket hon har förändrat min syn på hundar och träning har ingen och kommer ingen annan hund kunna göra!
När vi tränar, försvinner världen och det är bara vi och ibland är det jag som har svårt att hänga med henne, och inte tvärtom. Hon tänker på ett sätt och jag på ett annat. När jag vill att hon ska göra något, gör hon på sitt sätt och jag finner mig själv, ofta, funderandes på varför inte jag tänkte på de? haha, hon är otrolig.
Och jag kan nog aldrig någonsin tacka Kim och Lis nog för att ha givit mig världens mest energiska, gladaste och goaste hund någonsin. En dag utan Aylen är en väldigt sorglig och ensam dag...
Aylen, ensam, är som att ha 10 hundar i en!!
Just nu ligger jag i sängen och skriver med Aylens liggande mot mig med huvudet på min höft och drömmer nog om den dagen godis faller från himmelen! Med en Aylen i huset är man aldrig ensam och hon påminner en om det, varenda dag. Hon och jag har en ljus framtid framför oss med mycket bus, träning, tävlande och utställningar. Hon är den perfekta träningskompanjonen för mig och alldeles perfekt att ha med sig överallt.
Vi hade det ganska lugnt och stillsamt med enbart Nea i huset. Hon är ju en väldigt cool dam som sällan ägnar tid åt småsaker. Vi hade också aldrig någon hund i möblerna och tanken på att ha en hund i säng eller soffa fanns inte ens där - Jag är ganska konsekvent men...Sen...Kom Aylen och idag sitter alla både i säng och soffa. Hahaha, som sagt, hon lyckas...
Hon var ju så liten och så söt när hon var valp så.... Haha!!
När Goofy kom var jag mest orolig för att den härliga kemin vi hade här hemma skulle förstöras men där hade jag helt fel. Så fel de bara kan bli. Han är ju lika cool och lugn som Nea men samtidigt lika lekfull som Aylen så det blev en perfekt mix mellan peppar och salt - vilket passade alldeles utmärkt här hemma med våra flickor!! Men sedan Goofy kom in i våra liv har jag ju också upplevt en "annan" del av corgin som gör att man ser allt på ett helt annat perspektiv.
Inger tillsammans med Kim och Lis har inte bara givit oss 3 underbara hundar, utan ett hem - Lyckan är total och jag är oerhört tacksamma för att dom finns i mitt liv!!
Waywens
